Grotta di San Giovanni, Naturlig grotta i Domusnovas, Italien.

Grotta di San Giovanni är en karstgrotta i Domusnovas på Sardinien, bildad när en underjordisk flod fick en kalkstensmassa att rasa. Huvudgången på 850 meter förbinder en sydlig ingång vid foten av Monte Acqua med en monumental nordlig ingång i Oridda-dalen; två andra nivåer, den fossila Ramo Bobore och den aktiva Su Stampu de Pireddu, ger en total längd på omkring 2000 meter.

Keramikskärvor som hittats inne visar att grottan användes som skydd under förhistorisk tid, och rester av kraftiga murar som befäste norra och södra ingången finns kvar. Murarna stod till 1800-talet, då greve Beltrami drev igenom en körväg för att transportera material från den närbelägna gruvan Sa Duchessa; vid bygget revs kapellet San Giovanni vid norra ingången och återuppfördes senare i dalen intill södra ingången.

Grottans namn kommer från ett San Giovanni-kapell som fram till 1800-talet stod inne vid norra ingången; greve Beltrami lät riva det för att anlägga körvägen. Kapellet återuppfördes i dalen intill södra ingången, där det ännu står bland olivträd. Båda öppningarna, norr och söder, var förr stängda av förhistoriska murar som stod kvar till samma århundrade.

Grottan genomkorsas till fots längs den före detta vägen, som stängts för trafik, med förnyad belysning längs huvudgångens 850 m. Södra ingången har parkering och rastplats; norra ingången nås via vägen mot Marganai, där en bom öppnar mellan 9 och 16. En flerspråkig interaktiv ljudguide finns och leden är tillgänglig för besökare med funktionsnedsättning.

Sedan juni 2020 är grottan den första i världen med wifi-täckning längs hela sin längd på 850 meter. Den är också längst av världens sju naturliga grottor som en väg går genom, före Mas d'Azil i Frankrike (420 m) och Fengyangpasset i Kina (370 m).