Tomba di Giulietta, Grav i Verona, Italien

Tomba di Giulietta är en rektangulär stensarkofag med ett grunt inre fat, lågt placerad i kryptan i det före detta klostret San Francesco al Corso. Kanten och sidorna av ojämna block i ljust beige, kräm och rostbrunt omsluter vita blommor med gröna stjälkar. Sarkofagen är från 1200–1300-talet och av röd marmor.

Sarkofagen förknippades första gången med Julia i Luigi da Portos novell från 1524; pilgrimsvandringen blev så stor att munkarna 1548 gjorde om den till en vattenbehållare. År 1868 flyttades den från trädgården till den gamla kyrkans mur under en valvportik, och 1898 omgavs den med fragment av antika gravstenar och kolonner. Efter George Cukors film 1936 placerades den i kyrkans krypta.

Namnet kommer från Luigi da Portos novell från 1524, som först förlade Julias grav till kapucinernas kloster; snart kom pilgrimer till den namnlösa sarkofagen. 1548 gjorde bröderna om den till vattenbehållare för att stoppa besöken. Sedan 2000 hålls sommarfestivalen Opera in Love i korsgången, där Shakespeares ord möter Verdi, Puccini och Mozart.

Sarkofagen står i kryptan i det forna San Francesco al Corso-klostret, nu Museo degli affreschi ”G.B. Cavalcaselle”; i korsgången hålls festivalen Opera in Love på måndagar sommartid. Stenen ligger lågt, så man blickar ner i det grunda tråget, där blommor ofta läggs.

1548 gjorde kyrkliga myndigheter sarkofagen till vattenbehållare för att stoppa pilgrimerna; Girolamo dalla Corte såg den vid brödernas brunn 1550. Senare höggs bitar loss till smycken, bland annat av Maria Lovisa av Österrike. Dickens visades den som ett vattenkar av en kvinna som kallade den "La tomba di Giulietta la sfortunata".