Pieve di San Zaccaria, Romansk pieve i Rocca Susella, Italien

pieve di San Zaccaria är en romansk kyrkobyggnad med en fasad av omväxlande sandstens- och tegelband. Interiören kännetecknas av skulpterade kapitäl och reliefdekorerade portaler som formar den arkitektoniska karaktären.

Pieven byggdes troligen under första hälften av 1100-talet av comacinska mästare och dokumenterades första gången 1561. Som huvudpieve styrde den fram till 1700 församlingarna Sant'Eusebio, Montesegale, Sanguignano, San Giovanni di Piumesana, Groppo, Susella och Godiasco. År 1820 reducerades den till en enkel församling och större delen av byggnaden avkristnades senare för jordbruksändamål.

Namnet San Zaccaria avser kyrkans vigning; som Capo-Pieve hade den till 1700 församlingarna Sant'Eusebio, Montesegale, Sanguignano, San Giovanni di Piumesana, Groppo, Susella och Godiasco under sig. Omkring 1900 målade Voghera-målaren Edoardo Cerutti i lunetten, som mosaikimitation, en scen ur sankt Sakarias liv; lunetten saknar i dag dekoration.

Kyrkan ligger i Ardivestradalen inom Rocca Susellas område och nås via lokala vägar; byggnaden är orienterad med fasaden mot väster. Stora delar av byggnaden har avsakraliserats och använts för jordbruk, så interiören är inte säkert besökbar. Det södra skeppet, återuppbyggt på 1900-talet, är täckt av ett tak och rymmer en stentrappa ned till ett valvförsett källarutrymme.

Det södra sidoskeppet byggdes om på 1900-talet efter att prästgården rivits; en stentrappa leder där ner till ett rum med oregelbundna stenvalv, troligen prästgårdens källare från slutet av 1500-talet. Omkring 1900 målade konstnären Edoardo Cerutti från Voghera en scen ur sankt Sakarias liv i lunetten som falsk mosaik, nu förlorad.