Santa Chiara, Barockkloster i Nocera Inferiore, Italien.

Santa Chiara är ett klarisskloster vid foten av San Pantaleone-kullen, på gränsen mellan Nocera Inferiore och Pagani vid slutet av Corso Vecchio. En klassiserande portal vid riksväg 18 leder in till en liten gård med kyrkan längst in. Den synliga byggnaden härrör till stor del från Domenico Antonio Vaccaros ombyggnad, som fullbordades först 1796, men spår av 1300-talsbyggnaden finns kvar.

Klostret grundades 1283 för Poor Clares vid foten av kullen San Pantaleone och begravdes av ett jordskred några år senare. De två överlevande nunnorna togs emot av konventualfranciskanerna i Sant'Antonio, som gav dem marken där komplexet ännu står. En storm förstörde 1742 fasaden och klocktornet; återuppbyggnaden enligt Domenico Antonio Vaccaros ritning fullbordades först 1796. Efter Italiens enande upphävdes klostret, men nunnorna köpte tillbaka det 1905 för 24 000 lire.

Kyrkan bevarar en målning från 1680 av Angelo Solimena med Madonnan och barnet, sankt Nikolaus och sankt Antonius, och i koret en bild från 1677 av Jungfrun som ammar barnet, målad på beställning av syster Flavia Longobardi. Det första altaret till höger gjordes 1789 efter en ritning av Orazio Solimena. Här vördas också en bild av Madonna Bruna.

Tillträdet sker genom en klassiserande port vid riksväg 18 i slutet av Corso Vecchio, som leder in till en liten gård med kyrkan längst in. Anläggningen ligger på gränsen mellan Nocera Inferiore och Pagani, vid foten av kullen San Pantaleone. Klostergången och museirummen ligger innanför klausuren, så man kommer in via gården och inte från sluttningen.

Restaureringsarbete i ett gammalt källarutrymme avslöjade en gömd fresk från 1400-talet som hade gått förlorad i tiden. Denna upptäckt ledde till skapandet av ett litet utställningsutrymme med historiska föremål på plats.