Monastery of San Nicolò l'Arena, Benediktinkloster i Nicolosi, Italien

Monastero di San Nicolò l'Arena är en benediktinsk anläggning i Nicolosi med en liten portik dekorerad med fresker och byggnadselement av lokal lavasten och vit sten. Komplexet byggdes med material från regionens vulkaniska avlagringar.

År 1150 skänkte Simone del Vasto landsbygdens kyrka San Nicolò l'Arena nära Nicolosi med härbärge, vingårdar och betesmarker till en munkgemenskap; 1156 gjorde grevinnan Adelasia den till kloster i distriktet Ruvolo Grosso. På 1300-talet gjorde Fredrik III av Sicilien det till huvudkloster för munkarna, och deras vördnad för Sankt Nikolaus av Bari och den röda vulkaniska sanden (latin arena) gav det namnet San Nicolò la Rena. År 1483 anslöt det till den sicilianska benediktinkongregationen, och 1537 flyttade munkarna till Catania.

Namnet Nicolosi kommer troligen från klostret, och "l'Arena" från sicilianska "a rina", den röda vulkaniska sanden i trakten. Munkarna vördade San Nicola di Bari, och anläggningen förvarade reliken Santo Chiodo, den heliga spiken från korset, som dyrkades djupt av katanierna. Sedan mars 2005 har det restaurerade klostret säte i regionmyndigheten för Etna-parken.

Klostret ligger nära Nicolosi på Etnas sydsluttning, cirka 15 km från Catania; man kommer vanligen dit via vägen SP92 från staden, inte via A19. Sedan mars 2005 har det restaurerade komplexet varit säte för regionmyndigheten för Parco dell'Etna, så en del av byggnaden används administrativt och inte som kloster.

Namnet Nicolosi kommer troligen från klostret och inte tvärtom. ”Arena” kommer från sicilianska ”a rina”, sand, och syftar på traktens röda vulkansand. År 1537 bodde Benedetto Fontanini här och skrev troligen Beneficio di Cristo på platsen. Sedan mars 2005 har Etna-parkens regionala myndighet sina lokaler i den restaurerade anläggningen.