Fonderia Ferdinandea, Industriellt gjuteri i Kalabrien, Italien

Fonderia Ferdinandea är ett före detta järngjuterikomplex på 15 000 kvadratmeter i Serre-området i Kalabrien. Det omfattade fyra gjuteribyggnader, en masugn, en administrativ bostad, fängelser, logi för soldater och en kyrka. Idag återstår endast två gjuteribyggnader och den administrativa bostaden, den senare med en helgedom av gjutjärn och en granitbyst av Ferdinand II.

Arbetet med gjuteriet inleddes 1814 under Ferdinand I av Bägge Sicilierna för att ersätta det föråldrade Regia Fonderia di Stilo, men upprepade avbrott fördröjde färdigställandet till 1833, då Ferdinand II invigde det den 23 april. Projektet, som byggde på en plan från 1736 av ingenjören Giuseppe Stendardo och leddes av Teodoro Paolotti, kostade 400 000 dukater. År 1852 finansierade Ferdinand II en restaurering med 5 000 dukater.

Platsen ingår i Ecomuseo delle ferriere e fonderie di Calabria, som knyter gjuteriet till järnbruken längs Fiumara Stilaro och bäckarna Ruggero, Acciarello och Mulinelle. Vid den bevarade förvaltningsbyggnaden står en nisch i gjutjärn och en granitbyst av Ferdinand II, som invigde anläggningen den 23 april 1833.

Anläggningen ligger i området Piani della Chiesa Vecchia, numera orten Ferdinandea, i Serre-höjderna inåt landet från Joniska kusten; närmaste referensorter är Stilo och Pazzano. Endast två gjuteribyggnader och administrationsbostaden återstår, och i oktober 2024 väntade de fortfarande på restaurering, så räkna med övergiven, igenvuxen mark snarare än en anlagd besöksled. Kraftiga skor rekommenderas.

Masugnen producerade 6 860 kvintal tackjärn per år, och anläggningen sparade omkring 30 % av kostnaderna jämfört med gjuteriet i Mongiana, främst därför att Pazzanos malmgruvor låg närmare Ferdinandea. Byggstarten 1814 finansierades med 14 000 dukater under franskt styre.