Fortezza di Poggio Imperiale, Renässansfästning på kullen Poggio Imperiale i Poggibonsi, Italien

Fortezza di Poggio Imperiale är ett militärt byggnadsverk ritat av Giuliano da Sangallo, påbörjat 1488, med brodern Antonio vid arbetet från 1496. Bastionsfronten har polygonala bastioner i stället för de runda från Franciones verkstad och ingen utskjutande rundgång på kragstenar. Den över en kilometer långa yttermuren är av tegel med tandade travertinband och finns bara på västra sidan; den färdiga Porta San Francesco omsluter ett äldre torn från Poggiobonizios murar.

Lorenzo il Magnifico beställde fästningen efter att aragoniska trupper plundrat Florens södra territorium 1478 under Pazzi-kriget. Giuliano da Sangallo ritade den från 1488 och brodern Antonio tog över arbetet 1496. Bygget förblev ofullbordat, försvagat av Lorenzos död 1492 och förändringarna i konflikten mellan Florens och Siena, vilket gjorde att den ursprungliga planen bevarades nästan oförändrad.

Kullen har sitt namn efter kejsar Henrik VII, som 1313 planerade en stad kallad Monte Imperiale här; planen upphörde med hans död men namnet gick vidare till fästningen. Porten mot Florens heter Porta del Giglio efter stadens liljeemblem, och porten mot San Lucchese-klostret heter Porta San Francesco.

Fästningen nås till fots från Poggibonsi centrum genom att följa vägvisare, med parkering nära huvudingången. Bär bekväma skor för promenaden uppför, eftersom terrängen kan vara brant på vissa ställen.

Lyssnargången löper inne i murens tjocklek vid dess bas och förbinder bastionerna med portarna: vakterna kunde där höra ljudet av fiendens minor som grävdes under murverket. I Porta San Francesco flankerar två stenvapen från den florentinska republiken ingångarna till denna gång efter den första passagen.