San Severino abate, Romersk kyrka i San Severo, Italien.

San Severino abate är San Severos äldsta sakrala byggnad och omnämns redan 1059. Planen är ett latinskt kors: långhuset förlängdes och ett tvärskepp tillkom efter 1295, och den vänstra armen är oregelbunden eftersom intilliggande privat mark inte kunde tas i anspråk. Det medeltida stentornet från 1100-talet bildar inner vägg i tvärskeppets högra arm, och den sekundära stenfasaden återanvänder portalen från Fredrik II:s palatium Bellumvidere, tillskriven Bartolomeo da Foggia, med ett sexarmat rosettfönster.

Kyrkan dokumenterades första gången 1059 och genomgick stora förändringar, inklusive en återinvigning 1224 och återuppbyggnad efter jordbävningen 1627. Dessa faser formade den nuvarande strukturen och visar hur byggnaden bestod genom flera århundraden.

Namnet San Severo kommer från sankt Severinus, vars kult spreds längs Via Sacra Langobardorum och drog pilgrimer mot Monte Sant'Angelo. Inuti är 1700-talsträtaket av Romolo Baratta från Avellino målat med Sankt Severinus underverk, för vilket en skiss av Francesco Solimena finns bevarad. Kyrkan är också stadens medborgerliga tempel, och en minnesplatta erinrar om återöppnandet den 27 april 2008.

Kyrkan stängdes på grund av fara i januari 1960 och öppnades åter för gudstjänst den 27 april 2008, vilket markeras av en minnesplatta. Då återstod fortfarande en stor del av 1700-talets målade väggdekor att återställa. Tillträdet beror på gudstjänsterna.

Byggnaden har en avsiktligt lutad absid utformad för att representera ett tillbakalutat huvud inom den latinska korsstrukturen. Detta ovanliga arkitektoniska val förbises ofta av besökare och ger interiören en subtil, överraskande kvalitet.