San Rocco, Barockkyrka i Parma, Italien

San Rocco är en barockkyrka vid strada dell'Università 8A i Parma, påbörjad 1528 som ett pestlöfte och ombyggd 1737–1750 under Edelberto dalla Nave. Den har centralplan, ovanligt för en jesuitkyrka, enligt en ritning tillskriven Tommaso Blandino; 1754 tillkom ett över 50 meter högt klocktorn intill. Inuti rymmer kapellen altaren och målningar, bland annat Francesco Scaramuzzas Den helige Rochus botar pestsjuka på högaltaret.

Kyrkan uppstod 1528 som ett svar på en pestepidemi innan jesuiterna tog kontroll 1564. En fullständig ombyggnad mellan 1737 och 1750 gav byggnaden sitt nuvarande barocka utseende.

Grundandet 1528 var ett medborgerligt löfte under en pestepidemi, vilket förklarar invigningen till Sankt Rochus. På högaltaret finns Francesco Scaramuzzas Sankt Rochus botar pestsjuka, placerad där 1831. I kapellet till vänster om högaltaret står gravmonumentet över grevinnan Giacinta Sanvitale, utfört av Domenico Guidi efter en ritning av Alessandro Algardi.

San Rocco ligger på strada dell'Università 8A, ett kort steg från universitetsbyggnaderna där undervisningen började intill kyrkan 1599. Ingången vetter mot gatan i Parmas historiska centrum och nås lättare till fots än med bil. Kyrkan är fortfarande en vigd katolsk kyrka i stiftet Parma, så besök beror på gudstjänsterna.

Kyrkan rymmer en orgel från 1754 byggd av Bernardo Poncini och Antonio Negri-Poncini, placerad ovanför en förgylld körläktare. Detta instrument är ett anmärkningsvärt exempel på italienskt orgelhantverk från 1700-talet.