Sant'Alessandro, kyrkobyggnad i centrala Parma, Italien

Sant'Alessandro är en enskeppig kyrka vid via Garibaldi i centrala Parma, vars neoklassiska fasad från 1784 av Antonio Bettoli vetter mot kyrkan della Steccata. Det barocka inre, ombyggt av Giovanni Battista Magnani 1622-1624, har tre sidokapell per sida, ett långhusvalv målat av Angelo Michele Colonna och en kupol målad av Alessandro Tiarini. Klocktornet, också av Magnani, är från 1626.

Kyrkan grundades 835 av drottning Kunegunda, änka efter kung Bernhard av Italien, tillsammans med ett intilliggande benediktinkloster, och fick 837 relikerna efter påve Alexander I av påve Gregorius IV. Den byggdes omkring 1527 under Bernardino Zaccagni och invigdes 1530, och byggdes om 1622–1624 av Giovanni Battista Magnani, vars klocktorn är från 1626. Klostergemenskapen upplöstes under Napoleon 1810, och större delen av klostret revs för Teatro Regio, som invigdes 1829.

Kyrkan är tillägnad Sankt Alexander och visar religiösa bilder i hela interiören som speglar århundraden av hängivenhet och konstnärlig skicklighet. Altartavlan och takdekorationerna berättar historier om heliga figurer i kompositioner som besökare möter direkt när de går in i rummet.

Huvudingången ligger vid Vicolo Sant'Alessandro 1, mot Strada Giuseppe Garibaldi; den nyklassicistiska fasaden från 1784 vetter mot kyrkan Steccata på andra sidan gatan. Interiören är ett enda skepp med tre sidokapell på varje sida, så målningarna och Sangalli-orgeln från 1856 på läktaren till vänster om koret ses till fots och på nära håll.

Kyrkans interiör visar illusionistiska takmålningar som fängslar betraktare med sitt rumsliga djup och projicerar himmelska scener in i rummet självt. Denna takmålningsteknik skapar en visuell expansion av det fysiska rummet, vilket gör besöket till en överraskande estetisk upplevelse.