Santa Rosa, Kyrka och helgedom i Viterbo, Italien

Santa Rosa är en nyklassisk kyrka som återuppfördes 1850, med tre skepp; kupolen tillkom 1913 efter ritning av Arnaldo Foschini och täcktes först av majolikaplattor, senare dold av bly. De flesta konstverk i interiören är från andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet. En minnesplatta i slutet av högra skeppet anger invigningen den 25 augusti 1850.

En kyrka vigd åt Jungfru Maria finns dokumenterad från 1235; 1258 lät Alexander IV flytta sankta Rosas kropp dit och kyrkan fick hennes namn. Efter förstörelsen i mitten av 1300-talet byggdes den upp och smyckades med fresker av Benozzo Gozzoli, som försvann vid arbetena 1632. Den nuvarande nyklassicistiska kyrkan uppfördes 1850, invigdes den 25 augusti 1850 och fick 1913 en kupol ritad av Arnaldo Foschini.

Kyrkan rymmer graven för Sankta Rosa av Viterbo i en metall- och glaslåda, vilket drar pilgrimer från hela regionen. Platsen är djupt knuten till vördnaden av detta lokala helgon och fortsätter att forma stadens religiösa liv.

Kyrkan ligger nära andra historiska platser i Viterbos centrum, vilket gör det enkelt att besöka flera platser på en utflykt. Centrum är kompakt och lätt att gå i, vilket möjliggör bekväm utforskning av det omgivande området.

Sankta Rosas kropp förvaras i en förgylld bronsurna från 1699, flankerad av två bedjande änglar; efter nästan åtta århundraden är den nästan intakt och bär en sidendräkt som nunnorna i det intilliggande klostret byter med jämna mellanrum. En minnesplatta längst bak i höger skepp anger att kyrkan invigdes den 25 augusti 1850.