San Maurizio, Kyrkobyggnad i Monza, Italien

Kyrkan San Maurizio i Monza har en tvåvåningsfasad av rödbrunt tegel, krönt av en triangulär gavel med tre vita statyer: änglar på sidorna och den heliga Margareta på toppen. Ett centralt välvt fönster sitter mellan två höga grunda tegelpaneler, och en vit stenskuren kornisch skiljer övervåningen från nedervåningen, där en skulpterad portal ramar in en dubbel trädörr med en reliefbyst av helgonet i en medaljong, flankerad av två små vita figurer.

Kyrkan uppstod 1310 på platsen för ett humiliathus som senare blev kloster. År 1469 ersatte en ny kyrka vigd åt heliga Margareta och Katarina det medeltida oratoriet. Efter strukturellt förfall lät Giacomo Antonio Quadrio bygga om den helt 1736; klostret upphävdes och kyrkan avsakraliserades 1785. Sedan 1881 tillhör den Monzas domkyrka, som hit överförde titeln från den gamla San Maurizio-kyrkan som revs 1846.

Valvets fresker i de tre första travéerna målades av Carlo Innocenzo Carloni mellan 1740 och 1742, med paneler av Giuseppe Castelli och Perrucchetti som kompletterar dekoren. På väggarna hänger dukar av Antonio Maria Ruggeri, Ambrogio Brambilla, Giambattista Gariboldi och Francesco Corneliani. På motfasaden hänger i en barockram stadens äldsta bälgorgel, från 1700-talet.

Kyrkan ligger vid piazza Santa Margherita, skild från Duomo, och nås till fots över torget, inte genom katedralen. Det gamla klostrets portal syns på väggen till vänster om fasaden, och till höger om den finns öppningen där hittebarnshjulet satt. Den röda klockstapeln med balustrader av marmor reser sig bakom kyrkan, på höger sida.

Portalens två granitkolonner står på en divergerande sned linje i förhållande till dörrposterna. Ovalen mellan de två bedjande figurerna rymmer helgonets byst. Till vänster om fasaden finns kvar portalen till det gamla klostret och den vridbara lucka där övergivna nyfödda lämnades.