Certosa di Parma, Kloster i Parma, Italien

Certosa di Parma är ett före detta kartusiankloster vid stadens västra kant, bestående av en barockkyrka, två korsgångar och en rad traditionella munkceller. Hela anläggningen ligger inom en hög yttre mur och visar en blandning av gotiska, barocka och nyklassicistiska arkitektoniska element.

Rolando Taverna, biskop av Spoleto, grundade klostret 1285; kartusianordens generalkapitel införlivade det 1286 som Sanctae Mariae de Schola Dei och biskop Obizzo Sanvitale invigde kyrkan 1289. Skadat under belägringen av Parma 1551 byggdes anläggningen om från 1562. Barockkyrkan uppfördes 1671–1722 enligt ritningar av Francesco Pescaroli, före klostrets upphävande 1769.

Namnet Schola Dei, ”Guds skola”, behölls från det att klostret 1286 införlivades i kartusianerorden till dess att det upphävdes. Kyrkan är vigd åt sankt Hieronymus. De nuvarande altartavlorna hämtades hit från andra kyrkor i början av 1900-talet; originalpanelerna finns på Galleria Nazionale di Parma.

Anläggningen är i dag inte öppen för besökare utom vid särskilda tillfällen; de monumentala delarna är annars stängda. Här finns kriminalvårdspolisens utbildningsskola, som sköter underhåll och restaurering av byggnaderna och inhyser omkring 200 kursdeltagare. Entrén ligger vid Strada della Certosa 20, nära Via Mantova, i stadens utkant.

Tryckpressen var inte en verkstad från 1400-talet: kartusianerna inhyste i flera år en av de första pressarna i norra Italien, och munkarna studerade även astronomi, matematik och fysik. Fabbrica Ducale dei Tabacchi startade 1805 och stängde 1891; från 1900 rymde byggnaderna Emilia-Romagnas enda uppfostringsanstalt.