San Giovanni in Ayno, Före detta kyrkobyggnad i Rom, Italien

San Giovanni in Ayno är en före detta kyrka i hörnet av Via di Monserrato och Piazza de' Ricci; den höga, smala fasaden av orangebrunt tegel inramas av ljusa stenpilastrar och kröns av en stenkornisch. Ett långt stenfris tvärs över övre delen bär bokstäverna "AN SAL CHRISTIANAE M DDC". Den mörka trädörren med två dörrblad sitter under ett halvrunt överljus, flankerad av gallerförsedda fönster och blinda bågpaneler av ljus puts.

Byggnaden dök först upp i påvliga dokument 1186 som en filial till San Lorenzo in Damaso och fungerade som församlingskyrka fram till 1824. I mer än 600 år tjänade den som centrum för gudstjänst och gemenskapsliv i detta kvarter.

Kyrkan var säte för Confraternita dell'Orazione e Morte från 1552 till 1571, och brödraskapet lät restaurera byggnaden. Skyddshelgonet var Johannes Evangelisten, inte Johannes Döparen, vilket ligger bakom tvisten om namnet Ayno. De två sidaltarna, vigda åt Johannes Evangelisten och sankta Anna, uppfördes under 1600-talets två sista decennier.

Fasaden vetter mot hörnet av Via di Monserrato och Piazza de' Ricci, som man passerar till fots i Regola-distriktet. Byggnaden är privatägd och inte öppen för besökare; tegel fasaden, stenportalen och den inskrivna frisen ses från gatan. Interiören delades av ett bjälklag 1913 och är inte tillgänglig.

Duken från 1728 av Johannes Evangelisten med signaturen "J.C." hittades inte i byggnaden utan i en privat samling i dåligt skick, identifierad i slutet av 2013. Troligen målade Giovanni Conca den till kyrkans återinvigning den 30 november 1729. Verket, som beskrivits av Nibby och andra, hade försvunnit ur krönikorna efter att kyrkan tömts fram till 1911.