Cuasso Castle, Medeltida slott i Cuasso al Monte, Italien

Cuasso slott (Castelasc på lombardiska) är en förfallen försvarsbyggnad som upptar hela krönet av kullen Cuasso al Monte, cirka 3 500 m² med en omkrets på 400 m. Det består av ett fyravånings kärntorn på 430 m och en nordöstlig fästning på 455 m, den äldsta delen, av romerskt ursprung. Bakom kärntornet ligger en plan gård med resterna av kyrkorna Sankt Dionysius och Sankt Ambrosius.

Det äldsta tornet härrör från romersk tid, då det tjänade som signalpost; langobarderna byggde ut det enligt en ovanlig plan som bara kan jämföras med Warkworth Castle och det försvunna slottet Trecate. Slottet bevakade vägen från Milano till San Bernardino- och Gotthardspassen innan Melidebron fanns och tillhörde senare Contado del Seprio. Det övergavs på 1200-talet, inhyste församlingen till mitten av 1500-talet och användes därefter som begravningsplats.

Ortborna kallar borgen Castelasc på lombardisk dialekt. Namnet Cuasso sammanför troligen latinets covum (vik) med det germanska Sachs-i (saxiskt svärd), en sen latinsk form av Saxo. Langobarderna bosatte erövrat land i familjegrupper kallade farae, vilket satt spår i lokala ortnamn.

Nordöstra fästningen, den äldsta delen på 455 m, nås bara med svårighet på grund av sluttningen och den täta vegetationen, medan kärntornet ligger på 430 m. Huvudporten för kärror i sydöstra muren nåddes via en upphöjd träbrygga. Stadiga skor behövs på de ojämna ruinerna.

Nordöstra fästningen, slottets äldsta del, var först ett romerskt signaltorn och byggdes ut av langobarderna. Från denna höjd syns, till skillnad från från kärntornet, hela södra delen av Luganosjön. Tillträdet är fortfarande svårt på grund av terrängen och den täta vegetationen.