Basilica di San Biagio, Kyrkobyggnad i Maratea, Italien

Basilikan San Biagio är en kyrkobyggnad belägen på en kulle med vita stenmurar och romanska inslag. Interiören visar olika rum och religiösa detaljer som utvecklats genom olika perioder.

Enligt traditionen återanvänder kyrkan ett hedniskt Minervatempel, och romerskt material har hittats i närheten. År 732 flyttades relikerna efter Marateas skyddshelgon sankt Blasius hit. En blixtnedslag den 16 oktober 1624 förstörde församlingsarkivet; relikkapellet från 1618 blev Regia Cappella under Filip IV 1629. Pius XII upphöjde kyrkan till mindre basilika den 10 augusti 1940.

Kyrkan förvarar relikerna efter sankt Blasius, en armenisk biskop och martyr som utropades till Marateas skyddshelgon när de anlände, enligt traditionen 732. Den 4 mars 1562 beviljade Pius IV avlater och erkände undret med det heliga mannat. Relikkapellet, som byggdes 1618 av det lokala brödraskapet San Biagio, ställdes 1629 under kungligt beskydd av Filip IV av Habsburg och kallas ännu Regia Cappella.

Besökare kan nå basilikan genom att följa en markerad stig från Marateas centrala torg. Parkering finns nära ingången, vilket gör promenaden till platsen enkel.

Relikerna efter Sankt Blasius, hitförda 732, förvaras i Regia Cappella, kapellet som det lokala brödraskapet lät bygga 1618 och som Filip IV av Habsburg ställde under kungligt beskydd 1629. Påven Pius IV erkände 1562 undret med det heliga mannat.