Porta Caelimontana e Porta Querquetulana, Stadsportar och arkeologisk plats på Caeliuskullen i Rom, Italien

Porta Caelimontana och Porta Querquetulana var två portar i Serviusmuren på Caeliuskullens östra sida i Rom; endast den västra, Porta Caelimontana, finns kvar. Dess tuffblock syns fortfarande delvis till höger, medan den nuvarande travertinbågen, känd som Dolabella och Silanus båge, ersatte porten år 10 e.Kr. Bågen står vid början av Via San Paolo della Croce, på den antika Clivus Scauris sträckning.

Den bevarade porten, västra Porta Caelimontana, restaurerades under augusteisk tid. År 10 e.Kr. ersatte en travertinbåge den gamla porten av tuffblock, delvis synliga till höger, genom senatsbeslut under de sittande konsulerna, vilket plattan på attikan anger. En restaurering 211 under Caracalla gjorde att bågen bar valven i Neros akvedukt.

Namnet Querquetulana kommer från det latinska ordet för ekskogar, vilket påminner om det skogsbeklädda land som en gång täckte Caeliuskullen innan staden växte runt den. Besökare som tittar noga på den bevarade bågen kan fortfarande läsa inskriptionerna som namnger de tjänstemän som betalade för dess konstruktion.

Den bevarade bågen är synlig från gatunivå och gratis att se utifrån utan någon inträdesavgift. Eftersom den ligger på Caeliuskullen bör besökare som kommer från lägre delar av Rom vara beredda på en kort uppförsbacke.

En munk vid namn Johannes av Matha bodde i ett litet rum byggt ovanför bågen från 1209 till sin död 1213. Hans närvaro där visar hur romerska ruiner omvandlades till skydd för religiösa figurer långt efter att deras ursprungliga syfte hade upphört.