Khirbet Mehoz, Arkeologisk plats i västra Galileen, Israel.

Khirbet Mehoz är en arkeologisk plats i västra Galileen med lämningar av stenstrukturer utspridda över en sluttning som en gång fungerade som bostäder och arbetsområden. Byggnaderna och anläggningarna visar hur människor ordnade sina boende- och arbetsutrymmen för att passa den naturliga terrängen.

Khirbet Mehoz grundades under romersk tid och växte under bysantinsk tid med kristen befolkning till traktens huvudbosättning. Platsen övergavs i början av 600-talet, vid den persiska invasionen 614 eller den muslimska erövringen 638. Ett korsfarardokument från 1230 kallar den "Gastina Mahuz"; efter förlusten av Montfort och nederlaget vid Akko 1291 drog sig Tyska orden även tillbaka från Mehoz. Under mamlukerna fanns en liten muslimsk bosättning, och under osmansk tid bodde några bönder i välvda byggnader ovanpå de bysantinska ruinerna.

Det arabiska namnet Khirbet el-Mahuz finns i ett korsfarardokument från 1230 som ”Gastina Mahuz”, där gastina betyder ruin; anteckningen gjordes av Tyska orden. Lokala muslimer planterade traditionellt nasaretiris, som blommar här i mars längs stigen nedanför ruinerna.

Ruinerna ligger cirka 200 meter från väg 854, nedanför Khirbet Hishik, på stenig terra rossa-jord utan lokala källor, så ta med vatten. Ingen utgrävning har gjorts, bara en inventering, så det finns varken markerade stigar eller guider; det igenvuxna området utforskas till fots och med försiktighet.

Vid ruinens fot, längs stigen, blommar nasaretiris, den enda populationen av arten väster om vattendelaren; den blommar i mars och planterades troligen av människor, eftersom muslimer planterar den på begravningsplatser. Området har också en bassäng på tjugo meter, till hälften uthuggen i berget och till hälften murad, nu delvis igenfylld, där gamla jujubeträd växer.