Me‘arot Yonim, Arkeologisk grotta i Galileen, Israel

HaYonim-grottan öppnar sig i en kalkstensklippa på Har Gamals nordvästsluttning, cirka 250 m över havet i Övre Galileen. Den består av två intakta och två eroderade karsthällar, en femte antyds av stenslagärr och brecciefläckar. Två mörka öppningar genomborrar klippan: en större triangulär med ett metallstaket vid nedre kanten och en mindre rundad till vänster. Två konstgjorda terrasser planterade med olivträd löper från grottmynningen ned mot dalbottnen.

Bosättningen började under mellersta paleolitikums mustérienkultur för 250 000–100 000 år sedan, med Levallois-avslag, tidig bladteknik och härdar. En ristning av en springande häst daterad till 40 000–18 500 BP, möjligen levantinsk aurignacien omkring 28 000 BP, anses vara det första konstföremålet från levantinsk yngre paleolitikum. Natufiska grupper använde grottan för cirka 12 000 år sedan; från 600-talet använde herdar den främst vintertid och brände gödsel till ett 3 m tjockt asklager.

Grottans hebreiska namn, Me'arat HaYonim, betyder "duvornas grotta". Dess natufiska lager, cirka 11 000 till 14 000 år gammalt, innehöll gravar med smycken och benverktyg, och en grav rymde nästan fullständiga kvarlevor av två hundar. Tre depåer vid norra väggen innehöll basaltstötar, halvbearbetade nötkreatursrevben och kvartsithammarstenar med många tandpärlor.

Grottan ligger på Har Gamals nordvästsluttning, omkring 13 km öster om Akkon och Medelhavskusten, cirka 2 km sydost om kibbutzen Pelech. Två konstgjorda terrasser planterade med olivträd löper från ingången ned till dalbottnen. Utgrävningarna 1965–1971, 1974–1979 och 1992–2000 frilade 150 m² i en sal.

En väggristning föreställande en springande häst, daterad till mellan 40 000 och 18 500 år före nutid och möjligen från levantinsk aurignacienkultur omkring 28 000 BP, förvaras på Israel Museum. Den anses vara det första konstföremål som påträffats i ett levantinskt yngre paleolitiskt sammanhang.