Mezad Tamar, Romersk citadell i Södra distriktet, Israel

Mezad Tamar är en kvadratisk romersk-bysantinsk fästning på 36 gånger 36 meter, med fyra utskjutande hörntorn på 6 gånger 6 meter och murar som är cirka 1,25 meter tjocka. Dess enda port ligger mitt på nordvästra muren, och 37 rum på 4 gånger 4 meter öppnar sig mot en taklös inre gård. I gårdens mitt finns en övertäckt cistern på 10 gånger 10 meter och 3,8 meter djup, som fylldes med regnvatten från de platta taken.

Nabateisk keramik i de lägsta lagren visar att platsen först var en nabateisk station på vägen från Moab och Jordandalen via Mamshit till Beersheba. Efter 106 e.Kr. tog romarna över, och Aurelianus byggde från 207 upp den igen som en del av den sena romerska limes. En 'palestinsk kohort' låg här i garnison i slutet av 300-talet, och efter den persiska erövringen 614 reparerades fortet i hast.

Platsens arabiska namn är Qasr al-Jahiniya al-Fuqa. I slutet av 300-talet var en enhet kallad den palestinska kohorten förlagd här; på 400-talet blev de reguljära trupperna en jordbruksmilis och fästningen fick administrativa uppgifter. Tre depåer med 450 mynt, små påskrivna papyrer och ett sigill med Zeus-Serapis porträtt har påträffats.

Platsen ligger på toppen av Ma'ale Tamar, en gammal stig som går ner från Hazera-ryggen mot Arava och södra Döda havet. Vattnet kom från Ein Zafit i Nahal Zafit och från översvämningsbassänger i området, så ta med eget vatten. Den enda porten låg mitt på nordvästra muren.

Konstruktionen visar romerska tekniker anpassade till extrema ökenförhållanden, med speciella byggmetoder som optimerade vatten- och värmehantering. Dessa lösningar var nödvändiga för att upprätthålla garnisonen i denna avlägsna och hårda miljö.