Salomos dammar, Antika romerska vattenreservoarer nära Betlehem, Västbanken

Salomos dammar är tre sammankopplade stenreservoarer nära Betlehem som fungerade som vattenmagasin. Den största bassängen sträcker sig ungefär 180 meter i längd och når ett djup på omkring 23 meter.

Den äldsta bassängen dateras till 200-talet f.Kr.; anläggningen kan ha byggts av Herodes den store eller en tidigare hasmoneisk härskare, och de ursprungliga rektangulära utgrävningarna var kanske stenbrott. Två akvedukter försörjde bassängerna från södra bergen och källor, tre ledde vattnet vidare: två norrut till Jerusalem, en österut till Herodium. Den låga akvedukten, anlagd mot slutet av den hasmoneiska perioden på 100-talet f.Kr., ledde till cisterner under Tempelberget.

Dammarna är uppkallade efter kung Salomo, förknippad med Predikaren 2:6, även om det äldsta murverket dateras till 200-talet f.Kr. En legend säger att Salomo lät bygga dem så att hans hustrur kunde bada. I dag tar den restaurerade anläggningen emot skolklasser och familjer, och borgmuseet vid övre dammen rymmer en stor etnografisk samling om palestinsk historia.

De tre bassängerna ligger strax söder om al-Khader, cirka 3,5 km sydväst om Betlehem vid vägen mot Hebron, i zon A på Västbanken. Dammarna tömdes 1997 efter drunkningar och rengjordes senare; det osmanska fortet vid den övre dammen inrymmer nu ett museum. Platsen nås via väg, och den trappstegsformade stenkanten på den nedre dammen syns från stranden.

Underjordiska källor matar direkt in i den nedre dammen genom antika kanaler som är inhuggna i berggrunden under strukturen. Denna naturliga vattenkälla gjorde att dammarna kunde förbli aktiva under många århundraden.