Labbacallee wedge tomb, Megalitiskt gravmonument i Glanworth, Irland

Labbacallee är Irlands största kilformade grav: en omkring 7,75 m lång gång i en kilformad stenröse, täckt av tre takstenar, den största 3,8 m lång och tio ton tung. En vertikal häll delar den i en huvudkammare på 6,2 m och en ändkammare på 0,9 m, stängd i öster av fem axiella stenar.

Monumentet går tillbaka till stenåldern och undersöktes genom arkeologiska utgrävningar 1934, vilket avslöjade bevis på flera begravningar i kamrarna. Lämningarna som hittades där går tillbaka ungefär 4000 år och dokumenterar forntida begravningspraxis i Irland.

Det iriska namnet Leaba Chaillí betyder 'häxans bädd', och enligt folktron bodde en häxa förknippad med Cailleach här. I en berättelse jagade hon sin man Mogh Ruith till floden Funshion och dödade honom med ett stenblock; hon sägs vara begravd i graven. En senare historia berättar att fyra män som grävde efter skatt skrämdes bort av häxans dotter Aibell i form av en katt med eld som slog ut från svansen.

Labbacallee ligger på jordbruksmark cirka 2 km sydöst om Glanworth och 8 km nordväst om Fermoy, nås via småvägar; hänvisningen till R512 i den tyska texten saknar källa. Anläggningen är ett National Monument in State Care (nr 318): stenarna är fritt tillgängliga, men marken kring kammaren kan vara lerig efter regn.

Utgrävningen 1934 fann kvinnans skalle upprätt i huvudkammaren, inkilad mellan två skallfragment av en ung person, medan hennes kropp låg i den östra kammaren; ett av hennes benben var deformerat.