Kangerlussuaq, Glaciärfjord i Sermersooq, Grönland.

Kangerlussuaq är en fjord på östra Grönland, cirka 70 km lång, som öppnar sig mellan Kap Deichmann och Kap Hammer. Dess inre del, mellan Kraemer Island och mynningen av Amdrup Fjord, når ett djup på 960 m. Fjorden matas av Kangerlussuaq-glaciären, som har dragit sig tillbaka cirka 10 km sedan 2000 och därmed förlängt fjorden.

Georg Carl Amdrups expedition längs Grönlands östkust namngav fjorden 1900, då dess medlemmar också fann rester av inuitiska bostäder. Namnet Kangerlussuaq hade redan dokumenterats av Gustav Frederik Holm under hans kvinnobåtsexpedition 1883–1885 och erkändes officiellt 1938. År 2018 ersattes det av den östgrönländska formen Kangersertuaq.

Namnet Kangerlussuaq betyder 'stor fjord' på grönländska; den danska formen är Storfjord. Gustav Frederik Holm nedtecknade namnet under kvinnobåtsexpeditionen 1883–1885, och Kommissionen för vetenskapliga undersökningar i Grönland erkände det officiellt 1938. År 2018 ersattes det av den östgrönländska formen Kangersertuaq.

Fjorden är omkring 70 km lång och öppnar sig mellan Kap Deichmann och Kap Hammer; mellan Kraemer Ø och Amdrupfjordens mynning når den ett djup på upp till 960 m. Strömmarna är starka och farliga, och tillträdet beror på vatten- och glaciärförhållanden. Årsmedeltemperaturen är -11 °C, i juli 2 °C och i mars -18 °C.

Skaergaard-intrusionen vid fjordens mynning upptäcktes av Lawrence Wager 1931 under British Arctic Air Route Expedition. Denna skiktade gabbro, bildad för cirka 54,4 miljoner år sedan, är blottad över 11 gånger 7,5 km. Prospekteringsborrningar efter platinametaller inleddes i slutet av 1980-talet; 2013 uppskattades fyndigheterna till 180 ton guld, 270 ton palladium och 22 ton platina.