Alignement de Kerdruellan, stenrad nära Belz i Frankrike

Alignement de Kerdruellan är en diffus anordning av över femtio omkullfallna menhirer av gnejs, upp till 2,0 m höga, som ligger i sitt ursprungliga sedimentära sammanhang nära Belz. Stenarna, mestadels omkullvälta mot nordväst–sydost, bildar flera rader. På fotografiet täcker stora svarta plastskynken stora delar av marken, och vid kanterna syns några grova gråbruna stenar och fläckar av lös jord.

Dessa stenar placerades medvetet omkring 2000 f.Kr. under neolitisk tid och vältes senare från nordväst till sydost. Vissa menhirer återanvändes under medeltiden för jordbruksändamål.

Platsens namn kommer från byn Kerdruellan i Belz. Under medeltiden höggs de omkullfallna menhirerna delvis upp och återanvändes som byggnadsmaterial av bönderna som brukade marken. INRAP:s utgrävning 2006, den första storskaliga utgrävningen i Frankrike ägnad åt megaliter, frilade ett nät av diken, gropar och murfundament kring stenarna.

Platsen upptäcktes 2005 under ett bostadsbyggnadsprojekt och fick status som skyddat monument i mars 2008. Besökare bör utforska området med respekt, eftersom det är en skyddad arkeologisk plats.

Arkeologiska undersökningar har visat att människor återanvände och omformade dessa forntida stenar tusentals år efter att de först placerades. Detta visar hur invånarna anpassade landskapet under olika tidsperioder och gav stenarna ny mening för sina egna behov.