Oppidum de l'Impernal, oppidum i Luzech, Frankrike

Oppidum de l'Impernal ligger på toppen av Pech de l'Impernal, en kalkstensklippa ovanför Lot vid Luzech. Den avlånga platån är 700 m lång och 75 till 200 m bred och reser sig 150 m över floden. På den gräsbevuxna toppen bildar låga torrmurar av grå och beige stenar en kantig inhägnad, högre och bredare i förgrunden och fragmentarisk på sidorna, bland träd och högt gräs.

Oppidum bosattes först under den sena järnåldern för över 2 000 år sedan och utökades senare under den gallo-romerska perioden. Invånare byggde gradvis flera försvarsmurar och fortsatte att ockupera platsen fram till 200-talet e.Kr.

Armand Viré identifierade 1922 en byggnad med två kvadratiska murringar som ett gallo-romerskt fanum, ett lantligt tempel i gallisk tradition, med cellan i den inre kvadratiska inhägnaden och en galleri mellan de två murresterna; den yttre inhägnaden bar troligen träkolonner. Den användes åtminstone till 300-talet e.Kr., därefter lades ett trettiotal gravar i kistor av kalkstensplattor där. De flesta fynden visas i museet Armand-Viré i Luzech.

Platsen ligger på Pech de l'Impernal ovanför Luzech och nås till fots från byn; marken är ojämn gräsmark och murarna är låga och oskyddade. Fynden från utgrävningarna, bland dem en modell av oppidumet, visas på Musée Armand-Viré i en välvd sal i Maison des Consuls i Luzech.

Armand Viré identifierade 1922 en byggnad med två kvadratiska murringar som ett gallo-romerskt fanum, ett lantligt tempel i gallisk tradition från 1:a århundradet f.Kr. Cella låg inom den inre kvadratiska inhägnaden, omgiven av en galleri mellan de två murresterna; den yttre inhägnaden bar troligen träkolonner. Fanumet användes åtminstone till 300-talet e.Kr., och senare lades ett trettiotal gravar i kistor av kalkstensplattor där.