Pont ferroviaire Moulins, Järnvägsbro i Moulins, Frankrike

Pont de fer, även Pont noir, är en 316,5 m lång balkbro över Allier i Moulins med nio spann: sju på 40–42 m och två ändspann på 18,25–19,25 m. Bron vilar på åtta par betongfyllda tackjärnskolonner, sammanbundna med kryss och stående på cylindriska stenpelare. Nitade plåtbalksidor ger bron dess svarta färg.

Bron ritades av de belgiska ingenjörerna Basile Parent och Pierre Schaken och byggdes från oktober 1857 till juli 1859 av Parisföretaget J.F. Cail & Cie för att fullborda linjen Moulins–Montluçon, öppnad den 7 november 1859. Den är en av Frankrikes första metallbroar och den första vars pelare sänktes med tryckluft. År 1886 tillkom ett meterspår; persontrafiken upphörde 1972 och godstrafiken 1980.

Invånarna kallar den pont de fer eller pont noir efter de svarta nitade sidobalkarna. Sedan 6 maj 2021 går fotgängare och cyklister här i stället för tåg, med ett däck av lokal ek och en inglasad utsiktsbalkong över Allier. Brukskoncessionen, den första i Frankrike, gick till Moulins Communauté i 30 år medan SNCF Réseau behåller ägandet.

Sedan den 6 maj 2021 är bron öppen för fotgängare och cyklister, med ramper från dragvägarna på båda sidor av Allier. En inglasad utsiktsbalkong har byggts på konstruktionen. Bron nås endast till fots eller med cykel; räls och sliper togs bort 2019.

Bron var den första i Frankrike vars pelare sänktes med tryckluft; gjutjärnsrören användes som kassuner under bygget. Leta efter den vita texten "50.49" vid den mörka balkens högra ände. Sedan 1950-talet bär den också en vattenledning från vänstra stranden till reservoarerna på den högra.