Cabrenç Towers, slottsruin i Serralongue, Pyrénées-Orientales, Frankrike

Cabrenç-tornen är slottsruiner på en bergskam nära Serralongue, bestående av tre huvudstrukturer från olika perioder. Själva slottsplatsen ligger på nästan 1340 meters höjd och kännetecknas av stenrester, medan signaltornen placerades på lägre höjder för att stödja försvar och meddelandeförmedling över regionen.

Slottet härstammar från 800-talet och var ursprunget till baroniet Cabrenys; på de två norra topparna står ett försvarstorn från 1200-talet och ett sexkantigt torn från 1300-talet. Baronerna bodde här till 1300-talet, och grevarna av Besalús löjtnanter i Vallespir residerade här till 900-talet. I slutet av 1600-talet lät Vauban spränga slottet som hämnd för Angelets-upproret.

Namnet Cabrenç förekommer som Cabrens 1141 och 1396, Cabrenç 1385 och Cabrenys 1673; filologen Joan Coromines härledde det från det latinska personnamnet Caprentius. Borgen gav namn åt baroniet Cabrenys, vars ägor nådde Maçanet de Cabrenys i Alt Empordà. Verdaguer nämner platsen i femte sången av dikten Canigó.

Platsen nås till fots från Lamanère längs en markerad stig på omkring två timmar, upp till signaltornet på 1 287 m; mellantornet ligger på 1 320 m och borgen på 1 338 m. Stigen är brant och stenig, så stadiga skor behövs. Norra tornet har restaurerats med en gångbrygga, en trappa och en utsiktsplats på toppen.

Ett torn byggdes speciellt för att skicka rök- och eldsignaler som kunde ses av andra slott och utposter i regionen. Under de olympiska spelen 2024 belystes 14 torn i området med moderna ljus, vilket förde denna forntida plats in i nuet.