Église Sainte-Cécile de Cos, Förromansk kyrka i Le Tech, Frankrike

Église Sainte-Cécile de Cos är ett övergivet lantkapell omkring tolv meter långt, byggt av oregelbundna grå och beige stenar på en sydvänd avsats ovanför Techdalen. Planen är ett rektangulärt långhus som i öster avslutas med en platt absid, upplyst av smala fönster med enkel språngkant; en kvadratisk stenkropp av samma material reser sig intill den lägre täckta delen. Murarna höjdes och på 1990-talet tillfördes ett betongvalv.

Ett karolingiskt diplom från 869 räknar cellan i Cotsio bland Arles-sur-Tech-klostrets ägor. Kyrkan blev församlingskyrka under Sankta Cecilia den 21 oktober 1159, förlorade den statusen omkring 1600 och plundrades under Roussillon-kriget. På 1990-talet höjdes murarna och ett betongvalv byggdes.

I namnet Cos uttalas s:et som i "cosse"; 869 skrivs Cotsio, 881 Cotso, och katalanska källor skriver Cos eller Coç. Kapellet var skydd för resande på vägen mellan Conflent och Vallespir, delvis kallad järnvägen: pilgrimer till Santiago och migranter som sökte arbete i smedjorna.

Kapellet ligger vid departementsvägen D44 mellan Le Tech och Montferrer, mellan Mas Sainte-Cécile och Mas de Cos, på cirka 650 m höjd på en sydvänd avsats som ligger 150 m över floden Tech. Det är en ruin utan inventarier som ses från utsidan; betongvalvet från 1990-talet täcker långhuset. Tornet i Cos står på klippudden ovanför pla de Cos.

I namnet Cos uttalas s:et, som i ”cosse”. Dokument från 800-talet anger formerna Cotsio (869), Cotso (881) och Cotxo, och 1036 förekommer Cocio; namnet tros komma från ett personnamn, germanska Cottio eller latinska Coccius, inte från latinets cotis (”stenar”).