Club Saint-Germain, Jazzklubb i Paris 6:e arrondissement, Frankrike.

Club Saint-Germain var en jazz- och dansklubb i källaren till en stenbyggnad på 13 rue Saint-Benoît i 6:e arrondissement. Dess tre välvda rum sträckte sig under gatan fram till hörnet av rue de l'Abbaye och nåddes via en armerad betongtrappa upp till gatan. Interiören var dekorerad med skulpterat trä som innehöll rester av en bretonsk fregatt från 1500-talet.

Platsen öppnade 1947 med fem grundare, bland dem Boris Vian, och blev snabbt en mötesplats för europeiska och amerikanska jazzmusiker. Under 1950- och 1960-talen spelade den en central roll i att forma Pariss jazzscen.

Klubben har namn efter kvarteret Saint-Germain-des-Prés. Urvalet av gäster var strängare än på Tabou, zazou-källaren vars stängning den bidrog till: rutiga skjortor avvisades och slips förväntades. Marc Doelnitz anordnade temanätter som Nuit 1925, Nuit du cinéma och Nuit du Western, och senare utsågs en "Miss Saint-Germain" här.

Klubben finns inte längre; den före detta källaren på 13 rue Saint-Benoît, dit en armerad betongtrappa ledde upp till gatan, ligger nära Café de Flore och Les Deux Magots. Byggnaden inhyste senare nattklubben Bilboquet. Leta efter den gamla ingången när du promenerar i 6:e arrondissementet; några framträdanden äger inte rum där i dag.

Klubbens livealbum gavs ut på stora skivbolag: Barney Wilens "Barney" på RCA, två volymer av Art Blakey et les Jazz-Messengers au Club St. Germain på RCA och Bobby Jaspers "Modern Jazz au Club Saint Germain" på Barclay. Byggnaden inhyste senare klubben Bilboquet.