Église Notre-Dame de Lancharre, romansk klosterkyrka i byn Lancharre, Chapaize, Frankrike

Église Notre-Dame de Lancharre är en delvis förfallen romansk klosterkyrka i byn Lancharre, två kilometer nordost om Chapaize. Långhuset revs omkring 1850; kvar finns en halvrund absid och två halvrunda absidioler, var och en med tre fönster och täckta av stenplattor. Ett fyrkantigt torn med brant pyramidtak står förskjutet över korsmitten och öppnar sin översta våning med par av spetsbågiga tvillingfönster. Framför löper en förfallen mur med en rundbågig port.

Kyrkan är från 1100-talet och hörde till ett kloster som grundades på 1000-talet av herrarna av Brancion för adliga kanonissor, Dames de Lancharre, som senare blev benediktinernunnor. År 1626 flyttade abbedissan Marie du Blé nunnorna till Chalon och bara en församlingskyrka återstod; skeppet revs omkring 1850. Sedan den 8 september 1930 är den klassad som monument historique.

Namnet Lancharre påminner om de adliga kanonissorna, ”Dames de Lancharre”, som var och en bodde i sitt eget hus inom det kloster som grundats av herrarna av Brancion. Fem gravstenar, flyttade från golvet till väggarna, bär namnen på priorinnor och välgörare: Isabeau de Vaulvry (död 1286), Pierreau de Saint-Clément (1290), Geoffroy de Germolles (1297), Marguerite de Germolles (1302) och Fauquette de Nanton (1326).

Kyrkan ligger i byn Lancharre, 2 km nordost om Chapaize; eftersom långhuset revs omkring 1850 kommer man in via det bevarade koret och klocktornet. Framför ligger den förfallna muren med rundbågeporten. Inredningen renoverades klart 2018 och klassningen från 1930 omfattar hela byggnaden.

Fem gravstenar över priorinnor och välgörare, flyttade från golvet och fästa på väggarna, är sedan 1899 klassade som historiska monument. Deras inskrifter nämner elva priorinnor som ledde huset 1245–1626, bland dem Marguerite de Germolles, död 1302, kallad "Den stora abbedissans grav".