Viaduc de Longeray, Järnvägsbro i Léaz och Clarafond-Arcine, Frankrike

Viaduc de Longeray är en järnvägsbro i armerad betong över Rhône vid utfarten från stationen Longeray-Léaz. Den plana brobanan bär spår och kontaktledning på slanka pelare som smalnar av uppåt, med paraboliska bågar mellan sig; de tre mittersta spannen upprepar spännvidderna 48, 58 och 69 m från järnbron 1880. Brobanan ansluter i öster till den gamla murades viadukten med fem valv på 15 m och i väster till en betongviadukt med tre valv på 15 m.

En första bro, kallad Viaduc du Credo, byggdes här 1875-1880 efter ritningar av ingenjörerna Moris och Ruelle för företaget Joret et Compagnie, med fyra järnfackverksspann på tre murstockar. Den 19 juni 1940 sprängde en fransk pionjärenhet en av de två mittersta pelarna för att hejda den tyska framryckningen, och brobanan rasade. SNCF byggde upp bron i armerad betong från 1941, och 1943 gick tågen igen.

Bron är uppkallad efter byn Longeray i kommunen Léaz, där linjen från Bellegarde till Annemasse grenar av från axeln Lyon–Genève. Den korsar Rhône i Défilé de l'Écluse, klyftan där floden skär genom Jurabergen. TER-tåg i Rhône-Alpes mellan Bellegarde-sur-Valserine och Évian-les-Bains går över bron, och på helgerna ett TGV Paris Gare de Lyon – Évian-les-Bains.

Bron spänner över Rhône i Défilé de l'Écluse mellan Léaz (Ain) och Clarafond-Arcine (Haute-Savoie), cirka 20 km sydväst om Genève. Den bär den enkelspåriga linjen från Longeray-Léaz mot Annemasse och Évian-les-Bains, trafikerad av TER-tåg i Rhône-Alpes och på helgerna av ett TGV mellan Paris Gare de Lyon och Évian-les-Bains. Anläggningen betraktas utifrån; bron är inte öppen för fotgängare.

Parabelbågen över Rhône göts på en träform av två halvmånformade delar som först restes nästan lodrätt vid pelarfötterna och sedan sänktes mot bågens mitt. Enligt källorna användes metoden troligen här för första gången och diskuterades sedan flitigt.