Pont Wilson, Historisk stenbro med spårvagnslinje i Tours, Frankrike

Pont Wilson är en stenbro med 15 rundbågar som spänner över Loire på 434 meter, med en bredd på 21,30 meter inklusive brostöden. På de avsmalnande pelarhättorna sitter små koniska krön, och längs den plana bröstningen står höga gatlyktor. Bron förbinder Place Choiseul och Avenue de la Tranchée i norr med Place Anatole-France och Rue Nationale i söder.

Grundstenen lades vid norra landfästet den 25 oktober 1765 efter en ritning av Mathieu Bayeux, och bron fullbordades 1778 under Jean-Baptiste de Voglie. Den ersatte 1000-talets Eudes-bro, som måste stöttas inför Ludvig XIII:s besök 1626. Först kallad Pont Royal, döptes den om till Wilson 1918 och registrerades som historiskt monument 1926.

Invånarna kallar den Pont de pierre, stenbron, hellre än vid det officiella namnet. Namnet Wilson kommer från 1918, sedan en av Frankrikes största amerikanska baser anlagts i Tours-Nord 1917–1918. General John Pershing skrev i sina memoarer att USA hade två huvudstäder: Washington och Tours.

Sedan sommaren 2020 är bron stängd för bilar: fotgängare använder östra sidan, cyklister västra sidan och spårvagnslinje A går mellan dem. Bron förbinder Place Choiseul på norra stranden med Place Anatole-France och Rue Nationale på södra stranden. På södra kajen ger guinguetten, öppen maj till oktober, den bredaste vyn mot bågarna.

Redan under bygget ansåg ingenjören Jean-Rodolphe Perronet att de fjorton pelarna var för breda eftersom de skapade för många virvlar i Loire. Murstenen kom från La Membrolle-sur-Choisille och huggen sten från Bléré och Athée-sur-Cher. För bygget togs Île Saint-Jacques bort och omkring 900 familjer av tvätterskor och fiskare fördrevs.