Palais de la musique et des congrès, Kongresscenter och konserthall i stadsdelen Wacken i Strasbourg, Frankrike

Palais de la musique et des congrès är ett kongresscenter och en konserthall i stadsdelen Wacken i Strasbourg, uppförd i glas och betong 1973–1975 och renoverad och utbyggd 2013–2016. Anläggningen rymmer tre auditorier – Salle Érasme (1 876 platser), Salle Schweitzer (1 182 platser) och Salle Cassin (515 platser) – samt tio plenarsalar, femton kommittésalar och 8 000 m² utställningsyta. En kilometerlång arkad av femton meter höga stålpelare klädda i vikt rostfritt stål omsluter komplexet.

1962 gav borgmästaren Pierre Pflimlin Le Corbusier uppdraget att rita ett musik- och kongresspalats; arkitekten gjorde skisser och en trämodell men dog 1965 innan planerna var klara. Den hexagonala byggnaden, uppförd i glas och betong från 1973, invigdes den 16 oktober 1975 med Salle Érasme och dess 1 876 platser. En nordvästlig flygel tillförde Salle Schweitzer 1989, och renoveringen av Dietrich/Untertrifaller och Rey-Lucquet & Associés, påbörjad 2013 och levererad 2016, gav Salle Cassin och en arkad i rostfritt stål.

Orchestre philharmonique de Strasbourg har varit hemmahörande här sedan invigningen 1975, och Salle Érasme har 1 876 platser. Anläggningen tar emot över 300 evenemang om året, från konserter till kongresser och tillfälliga utställningar, och kallas lokalt för PMC. Renoveringen som avslutades 2016 tillförde en arkad i rostfritt stål med femton meter höga pelare runt byggnaden.

Komplexet ligger i stadsdelen Wacken, intill mässområdet och EU-institutionerna, inte i centrum. Spårvagnslinjerna B och E stannar vid Wacken och busslinje H vid Palais de la Musique et des Congrès. Renoveringen 2013–2016 tillförde en nästan kilometerlång arkad av 15 meter höga, sex ton tunga stålpelare klädda i vikt rostfritt stål, som omsluter hela byggnaden.

Renoveringen 2013–2016 omslöt komplexet med en nästan kilometerlång arkad av femton meter höga, sex ton tunga stålpelare klädda i vikt rostfritt stål. Arkitekterna behöll motivet med liksidiga trianglar och 1975 års byggnads hexagonala form. I december 2016 nominerades projektet till Mies van der Rohe-priset 2017.