Couvent Saint-François, Franciskanerkloster i Paris 14:e arrondissement, Frankrike

Couvent Saint-François är ett franciskanerkloster i rött tegel vid rue Marie-Rose 7, uppfört 1934–1935 av Victor Blavette, Paul Gélis och Louis-Jean Hulot i Dom Bellots anda. Ett fyrkantigt torn med platt tak och höga spetsbågiga lamellöppningar reser sig intill en brant sadeltakskropp; spetsbågiga fönster med masverk löper ovanför en rad små rektangulära fönster. Kapellet, invigt 1936, är också av tegel, med rosa sten från Bourgogne, ett skepp kantat av sidokapell och en kor bakom en triumfbåge.

Klostret byggdes mellan 1934 och 1935 efter att franska franciskaner återvänt efter första världskriget. Bygget markerade deras återkomst till Frankrike efter att de förvisats genom lagen 1905.

Kapellets glasmålningar är gjorda av André Pierre, Pierre Villette och Claude Malespine; tre fönster i koret skildrar de tre ordnar som Franciskus av Assisi grundade. Längs södra sidan av långhuset ligger sidokapell avskilda av spetsbågar i tegel, och en triumfbåge öppnar mot koret.

Klostret ligger på rue Marie-Rose 7, mellan rue Sarrette och rue de la Voie-Verte i Petit-Montrouge. Kapellet, inredningen, trappan, vestibulen och korsgången är sedan 22 oktober 2007 inskrivna som monument historique. Endast en del av klostret är öppet för allmänheten, främst kapellet; leta efter den lilla blå gatuskylten lågt på tegelmuren.

Fader Corentin Cloarec (1894–1944), kaplan för motståndsmännen vid place Denfert-Rochereau, mördades i klostret av Gestapo-medlemmar den 28 juni 1944. År 1945 fick en närliggande gata hans namn, rue du Père-Corentin.