Hagia Triada, Arkeologisk plats i Messaradalen, Grekland

Hagia Triada är en minoisk arkeologisk plats på en sluttning i västra Messaraslätten, omkring tre kilometer från Phaistos. De utgrävda lämningarna delas in i en ”villa”, en liten palatsliknande administrationsbyggnad, och ett ”bynområde” med tre stora magasin. Låga murar av grova ljusgrå block tecknar rektangulära rum på ojämn mark, några trappas ned längs sluttningen, upprätta hällar står bland spillrorna och långa platta skyddstak på tunna metallstolpar löper över delar av murarna.

Platsen grundades under tidig minoisk I och växte snabbt från mellersta minoisk IB till IIB, med ett omfattande byggprogram från omkring 1925 f.Kr. En brand förstörde den mot slutet av senminoisk IB (ca 1625–1470 f.Kr.), varefter den återuppbyggdes monumentalt och kom under mykensk kontroll. Den förstördes och övergavs på 1200-talet f.Kr., användes senare som helgedom under protogeometrisk tid och återigen under hellenistisk tid, och efter 69 f.Kr. uppfördes en romersk villa på platsen.

Föremålen här avslöjar konstverk och hantverk kopplade till den östra Medelhavsvärlden. Dekorativa mönster och material antyder att människor som bodde här handlade med avlägsna regioner.

Platsen ligger nära Phaistos-palatset och är vanligtvis öppen för besökare under dagsljus. Det är klokt att bära bekväma skor och skydda sig mot solen, eftersom kullområdet erbjuder lite skugga.

Öster om det inhägnade utgrävningsområdet ligger två tholosgravar från tidig minoisk tid. Den större, 9 m i diameter med 1,8–2,0 m tjocka murar och ingång i öster, rymde omkring 150 döda med gravgåvor från för- och tidigpalatstid; den halvt förstörda andra graven återanvändes under senpalatstid.