Schlachthof Weimar, Industrianläggning i Weimar, Tyskland

Schlachthof Weimar är ett komplex av byggnader med industriell arkitektur från tidigt 1900-tal, kännetecknad av röda tegelväggar och stora fönsteröppningar. Den vidsträckta platsen sträcker sig över flera tomter och behåller den typiska layouten för en urban industrianläggning med verkstadsutrymmen, lagerhallar och administrationsbyggnader.

Slakthuset byggdes av slaktarskrået med arkitekten Otto Minkert och togs över av staden Weimar 1899; från 1900 drevs det som kommunal slaktanläggning. Det ersatte det otillräckliga slakthus som det hertigliga slaktarskrået inrättat 1780 i ett hertigligt ridhus vid Kegelplatz. Kylhuset uppfördes 1939/41 efter ritning av Hermann Gieseler och används fortfarande. Verksamheten flyttade 1993 till Nohra.

På området byggs Kirschbergquartier med omkring 500 bostäder på 66 hektar, ett av de största stadsutvecklingsprojekten i mellersta Tyskland. En gata ska få namnet Wolfgang-Borchert-Bogen efter författaren Wolfgang Borchert. Busshållplatsen för linje 3 vid gamla Schlachthof finns kvar.

Området ligger längs Schlachthofstraße 4–6, mellan Bahnstraße och Am Kirschberg/Eduard-Rosenthal-Straße, och busslinje 3 stannar vid gamla Schlachthof. Marken byggs om till Kirschbergquartier, ett projekt på 66 hektar med cirka 500 bostäder, så räkna med byggarbeten och eventuella avspärrningar. Det bevarade kylhuset används fortfarande.

På området byggs Kirschbergquartier med 66 hektar och cirka 500 bostäder, ett av de största stadsutvecklingsprojekten i mellersta Tyskland. En gata ska uppkallas efter författaren Wolfgang Borchert. Busslinje 3 har fortfarande en hållplats vid det gamla Schlachthof.