Alt-Linzenshäuschen, Skogvaktarbostad med torn i Aachen, Tyskland

Alt-Linzenshäuschen är en skogvaktarbostad med ett torn i Aachen, som kombinerar bostads- och vakttornsfunktioner i en struktur. Byggnaden har regionala arkitektoniska drag influerade av Liège-Aachen-barockstil.

Bevakningstornet Brandenberg byggdes omkring 1410 av den fria riksstaden Aachen med samtycke från hertigen av Jülich, som en del av de yttre försvarsverken och Aachens Landgraben. Redan på 1400-talet tjänade det också som skogsförvaltarbostad; den förste kände skogsförvaltaren, Peter Mölner, finns dokumenterad 1458. I början av 1700-talet tillkom ett värdshus och en lada, och från 1828 inrymde platsen en tullstation. Byggnaderna renoverades grundligt omkring 1850, och 1893/94 uppfördes en tillbyggnad med stenvälvt tak på vägsidan.

Namnet Linzenshäuschen kommer från Lenz Bestyn, tornvakt och skogstjänsteman som efter ett klagomål från Andreas von Merode 1510 hånades som vedtjuv och kallades "Leensgyn up ghen huysgijn". Officiella handlingar följde efter, från "Laurentii häußlein" (1699) till dagens form. Carl Borromäus Cünzer förlade scener i sina 12 lokalfärgade noveller hit.

Alt-Linzenshäuschen ligger vid Bundesstraße 57 i skogen söder om Aachen, vid den gamla pilgrimsvägen från Eupen. Hästvattnet vid uppfarten, som sedan 1905 kröns av en korpskulptur och förnyades 1956 av skulptören Matthias Corr, syns från vägen. Anläggningen är byggnadsminnesmärkt; den tidigare värdshusbyggnaden är inte öppen för allmänheten som museum.

Tornets namn kommer från Lenz Bestyn, tornvakt och skogsämbetsman som hånades som "Leensgyn up ghen huysgijn" efter ett klagomål 1510 om att han deltog i olaglig avverkning i stället för att hindra den. Smeknamnet "lille Lenz" blev kvar och blev officiellt 1699 som "Laurentii häußlein".