Wolfsbrunnen, Vattenkälla och byggnadsminne i Heidelberg, Tyskland

Wolfsbrunnen är en historisk källanläggning i Heidelberg-Schlierbach, i en brant dal nedanför Königstuhl. Omkring 1550 lät kurfurste Fredrik II uppföra ett lusthus med fontäner och vattenspel här; det fanns en gång tre fiskdammar, och dammen nedanför restaurangen härstammar från den övre dammen. Huvudbyggnaden byggdes ut med två tillbyggnader i norr och söder mellan 2011 och 2015.

Omkring 1550 lät kurfurste Friedrich II uppföra ett lusthus med fontän och vattenspel i Schlierbachdalen; tre fiskdammar hörde till, delvis synliga än i dag. Källan nämns redan i ett dokument från 1465 som egendom tillhörande pfalzgrevens Wolfskreiser. Värdshuset stängde i början av 2008 och återöppnade 1 maj 2015 efter två tillbyggnader.

Namnet kommer troligen från den kurfurstliga Wolfskreiser, tjänstemannen som drev bort och fångade vargar. En sägen berättar att den hedniska sierskan Jetta slets i stycken av vargar vid källan; Martin Opitz skrev en sonett om hennes öde, som ska ha uppfyllts här. År 1807 beskrev Joseph von Eichendorff den förvildade anläggningen som en "magisk mörk stillhet".

Platsen ligger omkring två kilometer öster om Heidelbergs slott och nås via den gamla höjdvägen som nu heter Schloss-Wolfsbrunnenweg. Värdshuset öppnade igen den 1 maj 2015 efter sju års stängning, sedan tillbyggnader i norr och söder uppförts 2011–2015. Den norra tillbyggnaden rymmer en stor mat- och evenemangssal.

Dammen nedanför restaurangen går tillbaka på den övre av tre tidigare fiskdammar; spår av de övriga syns fortfarande. Flera källor kring brunnen, bland annat Felsenmeerquelle, förser än i dag Heidelberg med dricksvatten.