Kurhauskolonnaden Wiesbaden, Monument över kurortsarkitektur i Wiesbaden, Tyskland

Kurhauskolonnade i Wiesbaden är en 129 meter lång pelarhall, den längsta i Europa, uppförd 1826/27 av Heinrich Jacob Zengerle. Den östra delen inrymmer idag Kleine Spiel på Wiesbadens kasino, västra änden en restaurang och huvuddelen används för evenemang. Den södra Theaterkolonnade är fortfarande oglasad och rymmer huvudentrén till Grosses Haus-teatern.

Heinrich Jacob Zengerle uppförde kolonnaden 1826/27 som en täckt gång till Cursaal, med butiker för kurortens gäster. Den norra Alte Kolonnade fick sin södra motsvarighet, Neue Kolonnade av Carl Faber, 1839. Efter att Neues Königliches Hoftheater öppnat 1892–94 tillkom en neobarock mittpaviljong av Fellner & Helmer som teaterentré, och byggnaden kallades därefter Theaterkolonnade.

Kolonnadens namn följde dess användning: efter öppnandet av Neues Königliches Hoftheater 1892–94 kallades den Theaterkolonnade; 1937, när en 1,5 km lång porslinsklädd ledning förde Kochbrunnens termalvatten till en ny absidformad glasad tillbyggnad, blev den Brunnenkolonnade. Termalvattenutloppet används inte längre; i östra änden finns i dag Kleines Spiel vid kasinot i Wiesbaden.

Kolonnaden löper längs norra sidan av Bowling Green, den rektangulära platsen med två kaskadfontäner; mittemot stänger nya Kurhaus (1905–1907) platsen. Den södra Theaterkolonnade är fortfarande oglasad och rymmer huvudingången till Großes Haus, en passage till teaterfoajén samt ingången till Kleines Haus och Studio. I den östra delen av Kurhauskolonnade finns Kleines Spiel vid Spielbank Wiesbaden, i västra änden en restaurang.

Bowling Greens två långsidor sluts av nästan identiska kolonnader, men de är inte tvillingar: den norra uppfördes 1826/27 av Heinrich Jacob Zengerle, motstycket i söder tillkom först 1839 genom byggnadsrådet Carl Faber. På platsen mellan dem står två kaskadfontäner.