Kurhaus Wiesbaden, Konserthus i Nordost, Wiesbaden, Tyskland

Kurhaus Wiesbaden är en nyklassicistisk festbyggnad från 1907 av Friedrich von Thiersch, med två lika stora flyglar kring en foajé under en 21 m hög kupol. Södra flygeln rymmer Friedrich von Thiersch-salen med 1 350 platser och den snäckutsmyckade Muschelsaal, norra flygeln Christian Zais-salen och kasinot. Den 128 m långa västra fasaden avslutas med en jonisk kolonnportik med inskriften Aquis Mattiacis.

Ett första Cursaal, ritat av Christian Zais, stod klart 1810 och lovordades av Goethe. Då kurorterna fick 20 000 gäster 1840 och tio gånger fler 1910 revs den gamla byggnaden 1905. Friedrich von Thierschs nyklassicistiska ersättare kostade sex miljoner guldmark och öppnade 1907; kejsar Wilhelm II kallade den världens vackraste kurhus.

Kasinot använder sedan 1949 den tidigare vinsalen, och den mindre salen bär namn efter Christian Zais, arkitekten bakom föregångaren från 1810. Salar är uppkallade efter Carl Schuricht, Carl von Ibell, Fjodor Dostojevskij, Ferdinand Hey'l och kejsaren; Dostojevskij sägs ha fått inspiration till Spelaren här. Steinmeyer-orgeln från 1954 med 48 register och 3 000 pipor ersatte 1907 års Sauer-orgel som förstördes i kriget.

Huvudentrén i väster vetter mot Bowling Green; utgången mittemot leder till Kurpark. Casinots spelautomater står i den 129 meter långa Kurhaus-kolonnaden, medan roulette, blackjack och poker finns i norra flygeln. Det underjordiska garaget från 2004–2006 ligger under torget.

Kurhaus-kolonnaden norr om Bowling Green är 129 m lång, Europas längsta pelarhall, och rymmer Wiesbadenkasinots spelautomater. Den södra teaterkolonnaden tillhör Hessens statsteater. Platanerna vid gräsmattan fälldes 2004–2006 för ett underjordiskt garage och ersattes av dubbla rader unga träd.