Hindenburgbrücke, Järnvägsbro i Rheinland-Pfalz, Tyskland

Hindenburgbrücke var en 221 m lång fackverksjärnvägsbro över Mosel mellan Wasserliesch och Igel, öppnad den 20 april 1912. Den förstördes i februari 1945 och återuppbyggdes inte; på Igelsidan finns en del av tillfartsdammen med flera valv av röd Eifelsandsten kvar.

År 1907 började planeringen för att avlasta den överbelastade Konzer Moselbron, i bruk sedan 1861. Den 221 m långa fackverksbron öppnades den 20 april 1912, varefter tunga kol- och kokståg på sträckan Konz–Igel enbart använde den. Bron förstördes i februari 1945, troligen sprängd av Wehrmacht, och 1953 beslutades att den inte skulle återuppbyggas.

Bron hade inget officiellt namn; folk började snart kalla den Hindenburgbrücke efter fältmarskalk Paul von Hindenburg, senare rikspresident. Namnet kom ur vardagligt bruk, inte från en namngivningsceremoni. På Igels sida finns en del av tillfartsvallen kvar, med valv av röd Eifelsandsten.

Bron finns inte längre; på Igel-sidan återstår bara tillfartsbanken med flera valv av röd Eifelsandsten. Pelarna i Mosel togs bort vid kanaliseringen av floden 1960. Lämningarna är inte skyddade och ägdes av Deutsche Bahn, som 2016 aviserade att de skulle auktioneras ut.

Bron hade inget officiellt namn: "Hindenburgbrücke" var ett folkligt namn som uppstod strax efter öppnandet. De exakta omständigheterna kring förstörelsen i februari 1945 är okända; troligen sprängdes bron av Wehrmacht, men en bombträff är också möjlig. I juni 2016 rapporterade regionalpressen att Deutsche Bahn, som fortfarande äger ruinen, ville auktionera ut de skyddslösa resterna.