St. Martinus, Filiakyrka i Nörvenich, Nordrhein-Westfalen, Tyskland.

S:t Martinus är en treskeppig nyromansk hallkyrka i tegel med tvärskepp och tresidigt avslutat kor, uppförd 1894–1896 efter ritningar av Theodor Kremer. Det fyra våningar höga västtornet övergår i oktogon ovanför andra våningen och bär en pyramidformad spira klädd i skiffer. Långhuset har ett rundbågefönster med ett runt fönster och en mindre ingång med gavel.

Wissersheim omnämns första gången 836, och en romansk kyrka från 1100-talet tjänade församlingen som är belagd omkring 1300 i Bergheims dekanat. Byggnaden revs i slutet av 1800-talet på grund av förfall. Nuvarande kyrka uppfördes några meter söderut 1894–1896 enligt ritningar av Kölnarkitekten Theodor Kremer och invigdes den 7 maj 1896 av hjälpbiskop Hermann Joseph Schmitz. Den är registrerad som monument nummer 72 i Nörvenich.

Församlingen slogs samman med S:t Medardus, S:ta Gertrud, S:t Heribert, S:ta Mariä Heimsuchung och S:t Viktor till S:t Josef Nörvenich, så S:t Martinus är inte längre församlingskyrka. Skyddshelgon är S:t Martin av Tours, och interiören bevarar delar från 1100-talskyrkan, bland annat en nedtagning från korset från 1653 och ett tidiggotiskt krucifix.

Kyrkan ligger i Wissersheim och kan nås via lokala vägar, vilket gör den tillgänglig för besök. Det är bra att kontrollera öppettiderna i förväg eftersom utrymmet främst används för gemenskapsmöten och regelbundna gudstjänster.

Tornets 16 meter höga spira sköts ned av en fullträff under andra världskriget och revs i maj 1945; först 1982 sattes den upp igen vid en totalrenovering, timrad i gran och med en vikt av 3,5 ton. Den kunde inte byggas lika hög som originalet eftersom flygfältet Nörvenich omkring en kilometer bort medför höjdbegränsningar.