St. Martinus, romersk-katolsk kyrka i Pingsheim, Nörvenich, Tyskland

S:t Martinus i Pingsheim är en romansk kyrka som första gången nämns i dokument 1022, då ärkebiskop Heribert skänkte den till Kölns Groß St. Martin-kloster. År 1912 avslogs rivning med hänvisning till dess monumentvärde, så kyrkan renoverades och fick ett södra sidoskepp, färdigt den 5 oktober 1913 till en kostnad av 22 000 mark. Av den gamla inredningen behölls korsvägsstationerna, biktstolen, sex bänkar, ett litet altare, altarkorset och evighetslampan.

Kyrkan nämndes första gången i dokument 1022 och ställdes under vård av Kölns Groß St. Martin-kloster. 1279 förekommer den i register relaterade till Pingsheim-freden, vilket visar dess betydelse som ett lokalt landmärke.

Församlingen tillhör ärkestiftet Köln och är den enda i Nörvenich kommun; församlingarna i Wollersheim, Embken och Muldenau hör också dit. Kyrkan är vigd åt Martin av Tours och freden i Pingsheim den 14 oktober 1279 är knuten till byn. Korsvägsstationerna, biktstolen, sex bänkar, ett litet altare, altarkorset och evighetslampan togs över från den gamla inredningen 1912–1913.

St. Martinus ligger i Pingsheim, en del av Nörvenich i Kreis Düren; väg L263 leder in i byn. Församlingen är den enda i kommunen som hör till ärkestiftet Köln, så mässtiderna följer Kölns schema. Byggnaden renoverades och fick ett södra sidoskepp 1912–1913, och de två altarna konsekrerades den 17 juni 1918.

Kyrkans klockor avlägsnades under båda världskrigen och måste gjutas om, först 1927 efter första världskriget och igen efter andra världskriget. Detta speglar 1900-talets turbulenta historia.