Golzheimer Friedhof, Begravningsplats och arkitektoniskt monument i Düsseldorf, Tyskland

Golzheimer Friedhof är en begravningsplats och ett arkitektoniskt monument med gångstigar som förbinder gravstenar, skulpturer och mausoleer i olika konstnärliga stilar från olika perioder. Området visar en rad begravningsmonument, från enkla stenar till konstnärliga verk som markerar olika epoker.

Golzheimer Friedhof öppnade 1805 som Düsseldorfs första kommunala begravningsplats och ersatte den överfulla kyrkogården vid St. Lambertus i gamla stan. Kurfursten Maximilian Joseph hade den 27 januari 1804 gett sin hovarkitekt Kaspar Anton Huschberger i uppdrag att söka en tomt; valet föll på en rektangulär yta omkring två kilometer norr om staden nära Golzheim, på en sandbank ovanför Rhen. Katolikerna fick den större södra delen, protestanterna den norra. Den utvidgades 1816, 1838 och 1869 i takt med befolkningsökningen.

Anläggningen följer fortfarande Maximilian Friedrich Weyhes plan: ett nät av gångar som delar området i åtta rektangulära fält, med lindar längs stigarna. Begravningsordningen från 1825 tillät ärftliga familjegravar längs inhägnadens häckar; mycket få finns kvar, och de flesta av de järngaller som en gång omgav dem togs bort och smältes som krigsmaterial under de två världskrigen.

Området fungerar nu som ett offentligt grönområde öppet året runt för promenader och besök. Eftersom gravstenarna är skyddade enligt kulturminneslagstiftning bör besökare röra sig varsamt på platsen.

Begravningsplatsen anlades 1805 på en rektangulär tomt omkring två kilometer norr om staden, intill en två meter hög sandbank vid Rhen som gav översvämningsskydd och lämplig jord för jordbegravningar. Arkitekten Johann Peter Cremers ritning från 1809 för två portvakthus i revolutionsstil förverkligades aldrig.