St. Andreas, Kloster i Halberstadt, Tyskland

St. Andreas är ett franciskanerkloster i Halberstadt med medeltida arkitektur med stenmurar, spetsbågar och täckta gångar. Komplexet kretsar kring en öppen innergård som följer den traditionella klosterlayouten.

Klostret i Halberstadt grundades omkring 1223, medan Franciskus ännu levde, och är en av de tidigaste franciskaniska etableringarna i Tyskland. Förste gardian var broder Rodeger, förtrogen till den heliga Elisabet av Thüringen; greve Heinrich von Reinstein skänkte bröderna en större byggnad 1246 och 1289 lät hans son uppföra klostret och den gotiska S:t Andreaskyrkan. Det var det enda konventet i provinsen Saxonia som klarade reformationen, upphävdes 1814 genom sekulariseringen och beboddes åter av franciskaner 1920–2020.

Gatan kallades Bi de Barvoten, "hos barfotabröderna", efter bröderna. På 1400-talet växte en intensiv vördnad för sankta Anna fram i klostret, med ett Annabrödraskap och ett eget sidokapell vid kyrkoingången; skräddargillet stiftade ett altare där 1466. Bröderna drev en folkskola och gav de fattigaste barnen en måltid.

Klostret på Franziskanerstraße övergavs av franciskanerna 2020, så det finns ingen religiös gemenskap att besöka i dag. Platsen ligger i centrala Halberstadt, nära domkyrkotorget; det tidigare gatunamnet Bi de Barvoten, senare Franziskanerstraße, påminner om de barfotade bröderna. Fråga på plats innan du planerar ett besök, eftersom det forna klostret inte har några fasta besökstider.

Den gotiska Sankt Andreas-kyrkan byggdes som en treskeppig hallkyrka med ett trekvadratiskt kor avslutat med fem åttondelar och murar klädda med sandstenskvader. Dess grundare, greven av Reinstein, begravdes i den 1314 i ordensdräkt. Klostret var det enda i den sachsiska franciskanerprovinsen som klarade sig undan stängningarna under reformationen.