Huthpark, Allmän park i Seckbach, Frankfurt, Tyskland

Huthpark är en 18,2 hektar stor offentlig park som anlades 1910–1913 på en sluttning av Berger Rücken i Seckbach efter ritningar av trädgårdsdirektören Carl Heicke och trädgårdsarkitekten Bernhard Rosenthal. Den befintliga terrängen behölls, så gräsmattor, träddungar och svängda stigar följer sluttningen, och Propst-Goebels-Weg går genom parken. Vid den vägen står en rund paviljong från 1929/30 av Eugen Carl Kaufmann, Herbert Boehm och Eugen Blanck, vars inglasade rotunda nu är kafé.

Huthpark anlades 1910–1913 efter ritningar av Frankfurts trädgårdsdirektör Carl Heicke och trädgårdsarkitekten Bernhard Rosenthal och fullbordades från 1912 under Max Bromme. Den var den första av två planerade folkparker för Seckbach, som införlivades i Frankfurt 1900; den andra, Lohrpark på Lohrberg, tillkom först efter första världskriget. Den befintliga terrängformen behölls och anläggningen följde förebilden Günthersburgpark.

Namnet Huthpark kommer från ett gammalt åkernamn, "Auf dem Huth", för Seckbachs jordbruksmark före parken. År 1912 bad två invånare i Seckbachs Heimgarten-koloni, i folkmun kallad Tintenfass eller Kanapee på grund av det stora inslaget av akademiker, en stadsfullmäktig om tillstånd för två tennisbanor; staden anlade dem på egen bekostnad, en trädgårdsbod tjänade som omklädningsrum och klubbhus, och samma år grundades Tennisverein Heimgarten. På 1920- och 1930-talen drev herdar fårflockar genom parken för att hålla gräset kort.

Parken ligger mellan Seckbachs centrum och Friedberger Landstraße; Propst-Goebels-Weg går genom den och förbinder Atzelbergområdet med den gamla kärnan kring Wilhelmshöher Straße. Eugen Carl Kaufmanns paviljong från 1929, som glasades in vid renoveringen 2009–2012, rymmer ett kafé med 45 platser inomhus, sommarterrass och offentliga toaletter på nedre plan. Busshållplatsen Eschweger Straße (linjerna 38 och 43) ligger nära.

Parken uppvisar designinslag från tidig 1900-tals trädgårdsplanering, synliga i hur stigar och grönområden noggrant arrangeras när man går genom den. Dessa historiska designelement är fortfarande märkbara i parkens vardagliga utformning, även om hur människor använder den har förändrats över tid.