Bornheimer Hang, Park och kulturarvsplats i Frankfurt, Tyskland

Bornheimer Hang är en park på en 20–30 meter hög sluttning mellan Bornheim, Seckbach och Ostend, bildad som yttre strandbrink i en övergiven norra slinga av Main. Den drygt 1 500 meter långa parken, anlagd i sin nuvarande form i slutet av 1920-talet av trädgårdsdirektören Max Bromme och Ulrich Wolf, har en central öst-västlig trappa och två böjda stigar som mitt på sluttningen grenar ut åt vänster och höger mot väster. Inom och nedanför sluttningen finns många koloniträdgårdar.

Parkområdet anlades i slutet av 1920-talet som en del av moderna stadsplaneringsinsatser tillsammans med bostadskomplex byggda mellan 1926 och 1930. Dessa strukturer använde industriella prefabriceringsmetoder, vilket återspeglar den progressiva byggtekniken under den eran.

Heilig-Kreuz-kyrkan, ritad av Martin Weber och färdigställd 1929 vid Wittelsbacherallees östra ände, ligger inte i parken utan kröner sluttningen ovanför; arkitekten kallade den Hangkrone. Från juli 2007 till december 2025 inhyste den Limburgs stifts meditationscenter, som stängde den 20 december 2025.

Parken är lätt att nå med kollektivtrafik, särskilt via U-Bahn linje C och närliggande busslinjer som betjänar stadsdelen. De anlagda stigarna och trapporna gör det bekvämt att röra sig genom området, men sluttningarna kräver viss fysisk ansträngning när man klättrar.

Området fungerade en gång som en källa för skördad is, där vinteris skars från Main och lagrades i källare för att bevara mat. Denna praxis gav kylning långt innan moderna kylsystem blev tillgängliga.