Tuch und Technik Textilmuseum Neumünster, Textilmuseum i Neumünster, Tyskland

Tuch und Technik Textilmuseum Neumünster ligger i en byggnad uppförd för museet vid Kleinflecken i centrala Neumünster, invigd den 13 oktober 2007. Den fasta utställningen omfattar nästan 2 000 kvadratmeter och samlar över 400 föremål, från klippt och tvättad ull till färdigt tyg. Flera originalmaskiner för industrin är körbara och visas i drift vid särskilda tillfällen.

Ett stadsmuseum grundat 1914 köpte professor Max Kirmis privata samling på omkring 600 föremål, bland annat paradband, dräktsmycken, silver och fynd från sten- och bronsåldern, och visades först i två klassrum och korridorerna i skolan vid Holstenstraße. Under Karl Schlabow, utsedd till chef i november 1926, köptes historiska vävstolar in och museet inriktades på textilarkeologi; järnålderskläder vävdes upp på tyngdvävstolar. Bombningar 1944 förstörde byggnaden och stora delar av samlingarna; museet återinvigdes 2007 i en ny byggnad vid Kleinflecken.

Neumünsters klädesmakare arbetade i Volltuchfabriken, fullklädesfabriker där varje steg från klippt och tvättat ull till färdigt tyg skedde under samma tak. Museet håller minnet vid liv genom två studentföreningar, Technische Verbindung Lanificaria och Burschenschaft Suebia, som påminner om den textiltekniska skolan som lades ned 1978. Föreningen Förderverein Textilmuseum Neumünster, grundad 1957, utökade samlingen med många textilmaskiner, särskilt under 1980-talet.

Museet ligger vid Kleinflecken i centrala Neumünster, i en byggnad som uppfördes för ändamålet och öppnade 2007. Utställningen omfattar nästan 2 000 kvadratmeter, så avsätt tid för fler än 400 föremål. Originalmaskinerna körs bara vid särskilda tillfällen; fråga i förväg om du vill se dem i drift.

Museets textilarkeologiska rötter går tillbaka till 1928, då Karl Schlabow fick i uppdrag att bearbeta järnålderstextilierna i Kiels förhistoriska samling. I museets verkstäder vävdes nästan alla då kända järnålderskläder upp tråd för tråd på tyngdvävstolar. Mycket av detta förstördes i bombningarna 1944 och vävdes senare om av Willi Schramm.