Burg Vehlefanz, Slottsruin i Vehlefanz, Tyskland

Burg Vehlefanz är ruinen av en vattenborg i Vehlefanz, cirka 15 km nordväst om Berlin. Endast ett tegeltorn och en liten murbit återstår på en över 7 m hög tornkulle med 62 m basdiameter och 39 m platådiameter. Den cirka 7 m breda vallgraven fylldes nästan helt igen 1897.

Platsen började som en motteborg från 1300-talet, uppförd av familjen von Redern som ersättning för en äldre, obeboelig högborgen. År 1412 besegrade Fredrik VI av Hohenzollern de pommerska hertigarna Otto och Kasimir i närheten. År 1786 uppfördes en ny förvaltningsbyggnad, troligen med återanvända stenar från vattenborgen; 1812 använde Napoleon den kortvarigt som högkvarter.

Namnet Vehlefanz kommer från slaviska ord som betyder 'stor' och 'skägg', vilket återspeglar det språkliga arvet från folket som bodde i denna region långt innan fästningen byggdes. Detta namngivning avslöjar hur lokala talspråksmönster kopplades till landskapet och dess särdrag.

Platsen är lättillgänglig och promenadvänlig, med ruinerna öppna och besöksbara när som helst. Den upphöjda kullen erbjuder bra utsikt över omgivningen och besök njuts bäst i torrt väder.

Högkvarteret 1812 låg inte i den medeltida ruinen utan i det nya Amtshaus som byggdes 1786, där stenar från det gamla vattenslottet troligen återanvändes. Den byggnaden har försvunnit; kvar finns bara kullen och ett murfragment av tegel.