Burg Alerheim, Slottsruin i Alerheim, Bayern, Tyskland

Burg Alerheim är en slottsruin belägen på förhöjd mark söder om byn, med bevarade delar av ursprungliga murar och en portstruktur. Platsen visar typisk medeltida försvarsarkitektur med en kompakt layout och tjock stenkonstruktion.

Datumet för den första borgen är okänt; i litteraturen antas en karolingisk borg, och efter 1137 räknades Alerheim bland riksborgarna. 1235 höll kejsar Fredrik II sin upproriske son, kung Henrik (VII), i förvar här innan han fördes till Apulien. Omkring 1300 ägdes den av grevarna av Truhendingen, från 1363 av stiftet Eichstätt och 1444–1484 av riksstaden Nördlingen. Kejserliga trupper intog och förstörde den 1634.

Namnet Alerheim hör samman med den adelsfamilj som finns i urkunderna här från 1129, då Hartmann von Alerheim nämns; han var samma person som Hartmann von Auhausen, grundare av Lobdeburgdynastin i Saaledalen från 1133. Omkring 1150 uppträder hans son Otto som greve av Alerheim. I dag finns ett bränneri, ett litet bryggeri och en butik med regionala specialiteter på egendomen, och man kan gå kurser och se hur bränning och bryggning går till.

Platsen är inte en museiruin: sedan 1979 har ägarna renoverat de bevarade murarna och lagt till nya byggnader i samma stil, och i dag finns där ett bränneri, ett litet bryggeri och en slottsbutik. Man kan gå på seminarier och se hur bränningen och bryggningen går till. Kullen, Schlossberg, ligger väster om Alerheim på 455,4 m över havet.

År 1235 höll kejsar Fredrik II sin upproriske son, kung Henrik (VII), fången på borgen innan han fördes till Apulien; Henrik dog 1242 på borgen San Fele i södra Italien. Det åttkantiga tornet i Merians vy efter 1633 vittnar om utbyggnaden under Hohenstaufen.